Bara dö nu, okej?

Alltså, de där jääähäävla Mange-människorna.

Deras "musik" förföljer mig. Den är över-jävla-allt och den gör mig förbannad. Fest hos Mange-grejen var lite småfnissigt (om ens det) som event på facebook och låten var liiiite rolig första gången jag hörde den. Detta var för övrigt på Piss och Löv, så kalla mig efter om ni vill. Men VAFAN. Sista dagen höll jag på att ge en b-rud en käftsmäll då hon kom fram till mig och utropade "HÖRRU! DET ÄR FEST HOS MANGE!" Jag var trött på det då. Och jag är tusen jävla miljarder gånger tröttare på det nu. Kan omöjligt vara ensam om detta. Blir.så.arg.

Har återfunnit min svarta halsduk förresten! Det är jag glad över. Ehe.

Kommentarer

Skriv och få en kaka! Jag lovar.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0