"Jag tycker det är så kul med hip hop, att det liksom är en uppdelad genre. På ena sidan har du de här vänsterkillarna som går i dreads och hampakläder och tycker att djur är det viktigaste som finns, näst efter miljön och allt annat som är skittråkigt. Och sen ska de samsas i en genre med dem som är helt åt andra hållet; folk som har både barn och bilar som heter Lexus.

Måste ju vara konstigt också, Promoe står och liftar till grammis, han har skrivit nån skylt på pappkartongen han bodde i i förrgår, och så har han skrivit grammis där. Så kommer Petter och hämtar upp honom, i sin hummerlimousine. Jag får inte den där bilden att gå ihop.

Hamsterhjulet är också intressant. Jag vet inte om det går att slippa ur det, alltså. Även om det känns som att man skulle kunna slippa undan när man jobbar kreativt och har lite fria tider, men då har man ju iallafall alltid en deadline att slåss mot. Så det känns som att man blir där tillslut ändå.

Ytan är väll kanske vår religion. Det är ju religionens fel att blir så jävla knäppa, ju. Vi har ju levt i flera tusen år med nån religion som fick oss att tro att man ska må skitdåligt i den här livet för att man ska få leva vidare sen. Sen när man inser att man inte kommer få leva vidare sen, då måste man ju fylla det här livet med nånting. Då blir det väl yta. Platt tv, platt mage är väl kanske ingen bra lösning, men det är iallafall en lösning. Jag brukar lösa det genom att gnälla på allt och alla. Det funkar för mig. Hur du ska göra, det har jag ingen aning om. Lycka till."