Jag har varit lite smått besatt av Fasta Paviljongen i Säter sen vi var där i våras. Sitter och glor på bilder/läser om skiten nu och AAAH JAG VILL DIIIIIT. The awezumness hade varit genom taket (som i och för sig är trasigt... eheh) men alltså... åh. Jag är dock så jävla lättpåverkad psykiskt. Mådde nästan dåligt av att stå utanför, så att gå in vore ungefär samma sak som att be om ett nervöst sammanbrott. Men den skräckblandade förtjusningen! Jösses. Blir exalterad bara av att tänka på det.

Har alltid varit fascinerad av övergivna byggnader, kyrkogådar och mentalsjukhus (Morbid, jag? Förstår inte vad ni menar) och i Säter finns allt i ett! Och dessutom får man inte gå in! Och det är rasrisk! Fattar ni eller?! Oh heavens, får nästan en adrenalinkick av att tänka på det.

Såhär jättefint var det för en herrans massa år sen.

Fick lov att skriva av mig. Hohoo.