Bad hair-day

Om ni är nyfikna på hur mina morgon var så var den käpprätt åt helvete. Missade bussjäveln två gånger, kastade ner en eyeliner i väskan i stället för en fineliner-penna (det är inte lätt när det är svårt när man är liten och trött), och väl i skolan var det dags för modeteckning. Jag är så FASHIÖÖON ni vet.

Jag var redo att kasta mig på golvet och gråta när jag insåg att det var hår-måleri som stod på schemat. Döden.
Jag hatar att måla hår. Porträtt-hår, modetecknings-hår, såna där fula hårskisser/hårritningar de tvingar en att göra när man har dåligt omdöme och tycker att det är en bra idé att plugga frisör på gymnasiet... jag hatar hår, helt enkelt. I alla färger och former.
Efter min rendezvous på frisörprogrammet har min uppfattning av hår varit av den sorten att det gör sig bäst under en mössa eller i en Lilla My-toffs. Jag bryr mig helt enkelt inte längre. Jag vill inte färga det, fixa det, eller måla det. Slösade två år av mitt liv på att peta i hår. HÅR ÄR DRYGT, och något av ett onödigt ont. Punkt slut.

Såhär ser jag ut när mitt hår är fixat.
Det händer ungefär en gång i månaden eller mindre. Mina piffiga snygg-dagar är med andra ord
över sen något år tillbaka, och alla hårdagar är enligt mig dåliga sådana.

Kommentarer

Skriv och få en kaka! Jag lovar.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0