Jag vill åka hem till min planet nu.

Malin fraserade det så fint när hon skrev att kidz 13-16 år borde befinna sig i bagageuttrymmet hos Dalatrafik, och jag håller med något så fruktansvärt.
De små människorna (eller snarare djuren) bakom oss var fan så pinsama/idiotiska/vidriga att jag antingen ville sätta nackskott på dem, eller självdö. En av de fina meningarna vi fick höra under resan hem från skolan var "jag är inte mobbad, jag är fan den som mobbar" (självklart med primitivare språk). Som att det vore något att vara stolt över. Måste man alltså vara en mobbare för att få hänga med de koola kidzen nu? Det var inte ens det värsta som bubblade ut ur deras munnar, heller. Det är så pinsamt att det inte ens går att garva åt, och det jobbigaste är att det bara blir värre; jag vägrar tro att våran generation var så hemska i den åldern.
Till en början tog jag för givet att de var 13-14 år, men när någon av dem sa att de gick i nian ville jag fan smälla av. Jag bli så arg. Vill banka lite vett i dem, även om det troligtvis inte skulle fungera. Nu kanske inte alla pubertetsmonster är så hemska, men fan nära på. Det är ju de som märks. Kan vi inte bara utvisa alla små dumjävlar och börja om på ny kula, snälla? Eller avliva dem?
Åååh, fick lov att skriva av mig. Känner mig tio kilo lättare. Fortfarande irriterad dock. Idioter. Ska återgå till min syjunta nu. Känner mig lite som en tant. Är jag inte det, då? "Håhå jaja, det var bättre förr." Vi var iallafall inte totala kioskmongon.


Ungefär såhär kände jag mig. Och ja, jag är bara liiiiite sliten. Pyttelite. Några timmars föreläsning om miljö och hållbar utveckling tenderar att påverka en på det viset. Jag kände mig sådär under den också, förresten. Intressant, men stundtals överdjävulskt tråkigt.

Kommentarer

Skriv och få en kaka! Jag lovar.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0