Om jag inte får tatuera mig igen snart kommer jag bli galen. Ifall ni undrar. Känner mig naken. Lite som i de där drömmarna när man trallar runt helnäck på Ica och håller på att skämmas ihjäl, men envisas med att inte avlägsna sig från affären.

Fattar inte hur man kan känna ett så starkt behov av att göra något som är relativt otrevligt, långtråkigt och obehagligt? Klart man ska betala alldeles för många hundralappar för att bita sig i läppen i ett par timmar och klämma ur sig små "aaaeehej alltså jag överlever" varje gång man får frågan "går det bra?" när man egentligen med jämna mellanrum vill ta tag i nålen och trycka in den i tatuerarens öga. Tusen lång mening. Rökakollapåfilmdöångestdödensovaja.