You'd better run, better run, outrun my gun

En konstig känsla har blivit inneboende i min kropp. Enda sättet jag kan beskriva den på är att säga att jag vill go Breivik on some asses, men samtidigt är jag liksom lugn och nöjd. Bör jag bli rädd(are) för mig sjäv nu? Dags för inläggning på mentalsjukhus? Mordisk men chill och hur laidback som helst. Är inte det symptom på framtida mental störning/seriemördar-ism, eller vad? Shit.
Dessutom har en jobbig/bra/känslomässigt mindfuckande låt gått på repeat i mitt huvud i cirkus två dar. Kanske är det som är anledningen? Nästa gång jag hör den kommer jag bah "oooh snap" och dra fram en AK-47a ur bakfickan. Hade varit jobbigt, med tanke på att den är sjukt bra. Och jag lyssnar på den nu. Oooh...

Kommentarer

Skriv och få en kaka! Jag lovar.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0