Kom nyss hem efter de kanske mest inte roliga typisch fem timmarna i mitt liv. Konturerna var lugna gatan och jag ba det här är ju nemas fucking problemas, kan fan göra detta hela dagen! Kändes inte ens liksom. Sen BANG började skuggningen och allt det där som är jättesugigt och jag var redo att lägga mig i fosterställning och aldrig mer prata. Tror inte att jag öppnade käften en enda gång de sista två timmarna, ehehe... Men jag härdade ut och nu är tatueringsjäveln både snygg och klar, booyaah