You have a kind of sick desperation in your laugh



Vad skönt det är med en hel natts übermysig megaunderbar sömn, kanske jag hade utbrustit om så var fallet. Istället sitter jag här med en kaffekopp i ena handen, marinblåa ringar under ögonen in the making och inte en minuts sussande under bältet. LOVING LIFE.

Fan i helvetets jävla skit, det här funkar ju ta mig fan inte. Blir gnällig (läs; en smula självmordsbenägen, arg/otrevlig och möjligtvis farlig) av att inte sova. JAG VILL SOVAAA. Har inte sovit på tusen länge. Typ några timmar högst sen i söndags. ARG. Ikväll ska jag titta på Fight Club och tycka synd om mig och the Narrarator. "With insomnia, you're never really asleep; you're never really awake," ska jag säga tillsammans med honom, sen ska jag springa ut på gatorna i Mora och starta en egen liten slagsmålsklubb med min låtsaskompis.* Och sen, mina vänner, sen ska jag gå hem och SOVA.
Men nu ska jag sminka mig (ehe det behövs kan man säga), dra till skolan och käka lite tacos. Och dricka kaffe. Hutlösa mängder av kaffe. One step at a time...




*Den här som soundtrack, såklart. Och förlåt om ni inte har sett Fight Club MEN DÅ FÅR NI SKYLLA ER SJÄLVA pilutta faktiskt (ursäktar aggressivitet). Och så har ni missat typ århundradets bästa film nästan.

Kommentarer

Skriv och få en kaka! Jag lovar.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0