Jag svär hela min släkts gravar att jag skulle reagera EXAKT likadant. Speciellt om det hade rört sig om en koala, isbörnsbebis eller sälbebis. Jag hade gråtit, gråtit, och gråtit ännu mer. Sen hade jag störtbölat lite. Jag hade inte klarat av att behärska mig över huvud taget, och varenda gång jag hade tittat på djuret ifråga hade jag börjat stormgrina igen. Herregud, jag börjar nästan snyfta bara av att tänka på det. Det hade varit den lyckligaste/mest förudmjukande händelsen i mitt liv.