Pysen.

Idag saknar jag min fina, underbara lilla skatt
Det värsta är att jag känner mig så jävla skyldig, att det känns som att han inte orkade leva längre för att hans mami inte längre fanns i närheten. Och att jag för mitt liv inte kan minnas sista gången jag träffade honom. Kan tyckas vara relativt mesigt att sakna en katt som dog för tre-fyra år sen så mycket att det gör ont ända in i benen, men det skiter jag i. För han var en av mina bästa vänner. 

Ursäktar mig för ett deppigt jävla inlägg och hämtar näsdukarna. /Mes-Sarah

Kommentarer

Skriv och få en kaka! Jag lovar.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0