Skrik och panik

Imorse vaknade jag av att jag blev väldigt, väldigt kramad. Det låter ju rätt trevligt, kanske ni tänker. Men så var inte fallet.
Kattfan låg på min bröstkorg med framtassarna ner över min axlar och "runt" halsen, som att hon höll om mig, och hade huvudet på min hals. Hon låg alltså på mage, out cold och platt. På mig.  Jag har ingen aning om hur det såg ut från ett annat perspektiv, men är rätt säker på att det såg sjukt random ut.
Från min point of view var det minre trevligt, då jag liksom kände hur en dreggelpöl började bildas och ett katthuvud på halsen får en att känna sig aningen trängd. I det nyvakna tillståndet förstod jag inte alls vad som hände, så efter några sekunders fövirring skrek jag till och puttade undan henne. Kattjäveln skrek till rätt högt, hon med. 

Kommer ni ihåg att jag skrev att hon har blivit ovanligt mammig? Ja, just det.

Kommentarer

Skriv och få en kaka! Jag lovar.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0